Ett sorts sensuellt och farofyllt drömspel om en ung änka som med sin son återvänder till sitt gamla hem efter en tids frånvaro. Återkomsten får smärtan och sorgen att överväldiga henne men driver också fram starka sensuella och erotiska minnen som för henne i armarna på en främmande man.
Sonen som är besatt av bilden av den döde fadern leker farliga oidipala lekar och driver denna passionshistoria mot sitt onda bråda slut.
”Visning av Cecilie Løveid är något av det bästa som skrivits om sorg i norsk dramatik. Kanske det bästa?” /Aftenposten
”När det är som starkast går sorgen, förvirringen och ensamheten hos Julie, [—] upp i en tredimensionell enhet som är något av det starkaste jag sett på länge.” /Scenekunst.no
”… ett rop av sorg och smärta, hållet i schack av en text som aldrig säger ett ord för mycket.” /Vårt Land
