Pjäsen skildrar kampen om kejsarmakten och hur den principfaste Titus dras in i en virvel av mer och mer destruktiva handlingar. Titus Andronicus har ofta kritiserats hårt och en återkommande ståndpunkt har varit att Shakespeare inte kan ha skrivit den. Peter Brooks uppsättning 1955 innebar en vändpunkt och därefter har pjäsen omvärderats och den har kommit att ses som en föregångare till de mogna tragedierna.
Titus Andronicus är, till skillnad från de andra av Shakespeares s.k. romarpjäser (Antonius och Cleopatra, Coriolanus och Julius Caesar) inte baserad på historiska händelser och personer, men den är inspirerad av Seneca den yngres skräcktragedier.
Hos Colombine finns den i Ulf Peter Hallbergs nya översättning från 2025.
