En infernalisk medelklasskritik hållen i en intelligent och vass komediton.
Annie skriver julbrev: Allt går sin gilla gång med familjen. Jodi, dottern, skriver uppsats om det tröst-, menings- och fantasilösa medelklassliv som studier och yrken får människor att stagnera i. Hon är inte alls säker på att hon vill gå på college. Pappa Neil tar saken med ro. Men börjar umgås med en arbetskamrat på fritiden. En smått revolutionerande nyordning.
Annie tänker inte låta dotterns ungdomliga nycker lägga hinder i vägen för lysande framtidsutsikter. På en återträff i sitt gamla college får Annie chansen att ställa allt tillrätta, via en gammal studiekamrat som numera sitter i skolans styrelse.
Här lyckas samtliga, i väl- som i motvilja, trampa på ömma tår och såra varandra till både kropp och själ. Men trots allt, och på något förunderligt sätt, landar alla någorlunda på fötterna. Är månne Gud god mot just – medelklassen?
