“En mycket märklig pjäs… ibland liknar texten och dess strukturalism någon Ionescopjäs men den påminner också vagt om Norén, vad gäller förhållandet föräldrar/barn.” (SvD)
“En tungt traditionsmedveten pjäs skriven på ett självsvåldigt, arkaiserande språk, fulländat komponerad och tät av outtalade insikter. (Att den dessutom innehåller två fantastiska kvinnoroller gör den inte mindre välkommen).” (DN)
“Mästerlig lätthet… genialt i sin illusionistiska hopskjutning av dröm och verklighet.” (AB) “En suggestiv dimension, något hemlighetsfullt… en glödande intensitet.” (SkD)
