En finstämd, melankolisk och milt humoristisk betraktelse hållen över livets flykt och vänskapen mellan generationer.. Raphael och Madeau spenderar några fria dagar tillsammans med sina yngre, danska vänner, Karl -Olaf och Janika, och deras barn Lars och Gabby. Vänskapen odlas mellan goda måltider, utsökta viner, musik, solbadande, utflykter samt pyssel i huset och i trädgården.Vänskapen som är som komposthögen som Raphael vurmar för. Den omvandlas, och när högen brunnit färdigt återstår näringsrik mull, där det nya kan gro. Men trots att den goda gemenskapen frodas, framstår personerna som intill ensamhet enskilda individer. Som solitärer att likna vid de utsökta viner sällskapet avnjuter. Raphael funderar på att dra sig tillbaka. Sprickor skymtar i Karl-Olaf och Janikas äktenskap. Madeau blir inte av med sin oro hur hon än putsar och fejar i huset. Pjäsen utmynnar i ett utbrott mot allt som andas ideologi, religion och politik. ”Folk förråder inte sin ungdoms idealism , eller förlorar tron på mänskligheten, dom upptäcker bara att alla ideologier är antisociala”, säger Raphael.