Har hon hoppat från båten eller föll hon överbord? Är hennes kropp försvunnen eller är den redan funnen och bränd till aska? Var hon den rädda flickan som fick utstå slag och sparkar eller var hon den som förförde sina klasskamrater och utnyttjade sina lärare?
I ett Europa där allt fler barn föds med dubbla ursprung, där olika kulturella och religiösa historier möts i en person, ligger identiteten inte i att i första hand vara svensk eller turk, men inte heller svensk-turk, spansk-dansk eller tysk-syrier.
Den starkaste identiteten ligger snarare just i det faktum att man har dubbelt ursprung och att den starkaste gemensamma nämnaren består av, inte tillhörigheten till en eller två specifika nationer, utan själva blandningen och kanske också den brist på tillhörighet som detta skapar.
Texten tar avstamp i den grekiska myten om Persefone – Zeus’ och Demeters vackra dotter som förs bort av Hades och tvingas tillbringa en del av året i dödsriket men får vistas den andra delen ovan jord.
Men vi får inte möta henne. Istället är det andras uppfattningar och åsikter om henne vi får ta del av. Föräldrar, vänner och klasskamrater ger alla sin version och de olika åsikterna om den unga kvinnan går isär. Vem var hon? Går det verkligen att låta någon annan formulera en identitet?
Flera roller som vid urpremiären på Teatr Weimar spelades av två skådespelare (1k, 1m).
“Varsamt om jagets komplexitet” /SvD
“En fängslande väv av motstridigheter” /Ystads Allehanda
“Dramatikern Christina Ouzounidis dialog där personerna hela tiden hakar i varandra känns flödande och spännande.” /Nummer
