En monolog av Isabel Cruz Liljegren, inspirerad av Pia Sundhage.
”Fotboll är glädje. Inte bara över spelet, utan över att finnas med i ett sammanhang, att ingå i ett lag och ställa upp för andra människor.”
Pia Sundhage
För Pia Sundhage har det aldrig varit viktigast att vinna. Inte som enskild individ i alla fall. Det viktigaste har varit att vara ett lag, som tillsammans jobbar för att skapa något som är större än summan av individerna. En synergieffekt. En kollektiv kraft som kan ta oss hur långt som helst. Kanske till ett VM-guld eller hela vägen till en ny världsordning.
Om Pia var en politisk ledare skulle nog hennes ideologi bygga på kärlek, glädje och solidaritet. Men i ett Europa i kris, där samhällen, familjer och hem splittras, krossas hjärtan och murar byggs för att skydda det som upplevs hotat. Vi har förlorat något. Vad skulle Pia göra för att få oss att resa oss och orka fortsätta kämpa? Vad skulle hon säga? Kanske skulle hon sjunga en sång.
