En ung, välutbildad västeuropeisk kvinna kidnappas och förs till ett harem. Där får den före detta klosternovisen namnet Nur Banu (“den strålande kvinnan”). Hon blir sultanens favorit och föder honom så småningom en son. Nur Banu tvingas konfrontera en främmande kultur och inser långsamt hur främmande hon är för sig själv. Kristen fundamentalism krockar med muslimska övertygelser, båda systemen styrda av jämförbara patriarkala strukturer.
“Att välja haremet som plats för en moralisk diskussion är djärvt och klokt… Genom att placera en blond, europeisk flicka – den vita Nur Banu – i seraljen ställer hon den kristna traditionen mot den muslimska, accentuerar likheterna för att ställa frågan om respekten för mänskligt liv… Den korta stringenta formen läggs runt frågan om ett mänskligt val, liv eller död, rätt eller fel?” /Expr
“En rik och lyrisk text om kvinnlighet och makt, om skillnader och likheter mellan kristet och muslimskt, men framför allt om hur kampen för det egna barnet korrumperar.” /SvD
#religion #makt
