NARRATIVE förkroppsligar Anthony Neilson, eller ska man säga gestaltar, stimulerande och retfull. Titeln signalerar att här gives icke någon avslutad eller konventionell berättelse. I stället följer Neilson sin experimentella ådra, berättar som man surfar, twittrar, praktiserar Youtube eller något annat, nätrelaterat skrönoskaldande. Detta kopplat till Neilsons allt mer utarbetade arbetssätt att göra repetitionstiden till dramatikerverkstad tillsammans med ensemblen.
Det börjar med en elegant analys av en målning i Lascauxgrottan. Den föreställer en man som spetsar en bisonoxe, som i sin tur stångar mannen. Förutsättningen för att det ska bli en berättelse, påstår pjäsen, är att djuret eller mannen dör – och vem är förresten hjälten i historien, mannen eller bisonoxen. På detta följer skildringar av ett par i uppbrott; en flicka som råkar hugga ner sin bästa väninna med kniv; en skådespelare på väg mot genombrott som superhjälten Mr Fantastic (en roll som han menar vara en vida större konstnärlig utmaning än Macbeth, för vad är lite överdrivna ambitioner mot, att kunna tänja ut kroppen och lemmarna i oändlighet). Scener vandrar ut och in ur inre landskap och fantasier; skilda samtal flätas samman; film- och radiomanus tar över folks liv; och närsomhelst kan det växa det ut horn på personerna.
”Bördig mylla, upplivad av Neilson’s surrealistiska humor”… The Guardian
… ”uppiggande och irriterande”… The Observer
”Det är ett stycke med både skämt och allvar samt ganska skoningslöst självreflekterande”… Independent
”På senare år har Neilson’s författarskap blivit mindre chockerande och mer fantasifullt, i surrealistiskt drömlika pjäser, ofta välsignade med både humor och hjärta. [—]
Mångtydighet, menar Neilson , var i begynnelsen berättelsens hjärta.” Daily Telegraph
