Ritva och Irene är nästan osynliga. Mattanter. Dom som lägger upp för mycket eller för lite. Dom som vakar som hökar vid slaskhinken. Dom bara finns där, en timme om dagen i ett rampljus av lysrör. Irene är ny. Hon är full av idéer. Hon vill att barnen ska se henne, hon vill glädja och överraska. Ritva har varit mattant sedan folkskolan infördes. Hon hatar barn och hon hatar förändringar. Måndag är fiskbulledag, punkt. Så har det varit sedan Gustav den femtes tid. Nu måste kommunen skära ner, och en effektiviseringskonsult kallas in. För visst klarar sig väl en så liten skola på en person i köket? Plötsligt är arbetet i skolmatsalen en tävling. Måndag är fiskbulledag är en pjäs om det första låglöneyrket man möter som liten. En politisk pjäs för barn, helt utan fiskpinnar. Ett lustfyllt och svängigt mikro-“Robinson”, mitt i samtiden.
“En mycket rolig, moralisk lektion om skola och verklighet, om tävlingsmentalitet och solidaritet” /SvD
“Gjort med så mycket hjärta att man inte kan bli annat än varm inombords” /Östgöta Correnspondenten.
