Den prisbelönta dramatikern Paula Stenström Öhman har skapat det mytiska samtidsdramat “Lost Lake”.
Med humor och igenkänning skildras ett samhälle präglat av förlust och längtan där en pojke försvunnit och katastrofen närmar sig. En pjäs om olika sorters ensamhet inspirerad av T.S. Eliots berömda dikt The Waste Land.
“Lost Lake” är en mytisk och humoristisk tragedi som berättar om ett samhälle där vi har tappat kontakten med varandra och kanske även oss själva.
Pjäsen består av en handfull fängslande berättelser som alla kretsar kring avstånd, förlust och längtan, om den försvunna pojken Sailor, en sjö som aldrig ritades in på kartan och en annalkande katastrof skakar om invånarna i samhället vid bergets fot.
Minst fem skådespelare behövs för att gestalta de över 15 roller som med humor och hög igenkänningfaktor rör sig genom ett nutida öde land: Den misslyckade dokumentärfilmaren, det medelålders livskrisande paret, missbrukaren Romulus, den djävulska bibliotekarien, Tiresia the doglady, BUP-Monika, Carlos som vaktar kanalen och många fler. Och så Blenda, Sailors mamma, som likt en rasande Demeter förtvivlat söker sin son.
Fem karaktärer från pjäsen “Ambulans” (Lumor/Dramaten 2021) återses i “Lost Lake” och kan ses som en fristående och än mer mytiskt präglad fortsättning på “Ambulans”.
Urpremiär 4 februari 2023 på Kulturhuset Stadsteatern.
“Det är genomgående otroligt skickligt hur Stenström Öhman ‘stöttar sina ruiner’ med Eliots fragment, en spännande nedstigning i ett kaninhål av referenser … En skoningslös, poetisk bild av ensamheten i vår kantstötta civilisation.” /Aftonbladet
“Dess styrkor är berättelsens patos, de välavlyssnade realistisk-poetiska replikerna (ja, lägg även detta till signumlistan), den fina mixen av mytologi och vardag” /DN
“Lika delar en pusseldeckare som en expressionistisk målning över en desillusionerad tid … I texten blir det hela tiden någon sorts dubbelexponeringar mellan vardagssvenskan och Eliots förhöjda språk. En slags undertexter ur det undermedvetna. Berättartekniskt är det väldigt intressant och intrikat.” /Kulturnyheterna
“Ett helt briljant manus… ett myller av referenser. Paula Stenström Öhmans egen mytologi i samspel med T S Eliots och hela världshistoriens mytologi. Bäst just nu, det här ska man se.” /Kritcirkeln
“Både tankeväckande och underhållande… Lyckas fånga samtidsandan via den socialantropologiska teaterestetiken – i gränslandet mellan kontorshumor och katastrof – som har blivit Stenström Öhmans signum.” /SvD
