Av dramatikern Christina Ouzounidis och poeten Jenny Tunedal.
Pjäsen utgår från Tunedals diktbok “Rosor skador”, en bok om en mor som försvinner allt längre in i glömskan.
Det spelar ingen roll att någon sa någonting utanför, det finns inget utanför, glöm det nu.”
Ett antal människor på en inrättning. De frysta bullarna serveras på små fat med dekor runt kanten, allsång på tv:n, ett blodigt lejonhuvud, snart är det fest. Kung mor har glömt det mesta men tycks veta allt. Dagen och Natten med sina vårdande rörelser kommer och går, två tokfransar vill helst ta sig därifrån och en gammal dotter rör sig hela tiden i de rosa korridorerna. Det verkar som om hon inte har någon annanstans att ta vägen.
“Alla klarar sig, eller ingen. Det är väl uppenbart, klart som glas, korvspad, äggskal, räkornas genomskinliga skinn. Hörde du inte att jag också vill gå?”
“Kung mor” utspelar sig i utkanten av tillvaron, i en tid efter diagnosen. Minnena från förr grumlas av verklighetens nu, vem har skalat räkorna, kan man få ett glas vin, och har någon egentligen beställt den där taxin? Det handlar om att minnas och att glömma, om en mor och en dotter, om alla dessa figurer som dyker upp och försvinner, som trängs i ens liv eller på avdelningen eller kanske i ens sinne. Om sorg och väntan på saknaden, om att släppa taget eller hålla fast, om väntan på det som kanske kommer senare, efteråt, sedan. Om att glömma de vi älskar, om att sluta känna igen oss själva och varandra. Vet vi någonting om kärlek då – eller mer än någonsin?
“Det är fest i kväll. Vi bjuder på räksmörgås och saft. Rummet är fullt av vilda djur, en satans orkester i korridoren, äntligen, en karavan genom rummen.”
Urpremiär på Teater Galeasen 2022.
