Colombine Teaterförlag

Hon är på väg mot stjärnorna i en raket.
Han är hemma hos sin mamma och samlar pantflaskor till sin forskning.
Han vill vara där hon är. Hon vill tillbaka till jorden, men raketen är trasig. Trollen Ojoj och Jaja tänker inte att hjälpa till, även om det var dom som skickade iväg henne. Dom snickrar ett kors istället. Raketen far längre och längre bort, tills man inte ser den längre, inte ens med kikare.

Vem ska rädda en när man är borta bland stjärnorna? Hjälper en filt när man inte kan hitta hem?
Hon heter Indiania Jonsson-Smith och är sex år. Han heter Olle-Bob Ali och är sju år. Dom är forskare och siktar mot stjärnorna.

”Dramatikern Sofia Fredén har skrivit en bångstyrig pjäs om frågor utan svar, om mod, rädsla, risktagande och vårt behov av bedräglig trygghet. En kosmisk fantasi om att vara liten på jorden, men inte ensam. /—/ Jorden är min filt bjuder på teaterns fantasieggande leksakslåda, tekniska effekter, rymdpoesi och äventyr, men ger också en del tankefrön att fundera på.” (Karin Helander, SvD)

#sci-fi  #rädsla  #mod