Olivia och Emma är bästa vänner, nej de hatar det uttrycket, de är blodsystrar och heter Elmavia. Vid sidan om detta är de fjortisar, mitt inne i den värsta och viktigaste tiden i sina liv.
När Emma plötsligt går och dör, bara så där hemma i köket i anyrism.
Olivia blir ensam kvar med begravningen, ensamheten, folks stirrande, pratande och olidliga medlidande.
Efter begravningen dyker Emma upp igen och flickorna spelar sig igenom alla sätt att ta sitt liv eller att dö på. ”Man kan låtsas alla de där liv man missar när man bara lever sitt eget liv hela tiden.” Och så arrangerar Emma ett möte med Alex, som ska hjälpa Olivia att ser framåt.
En känslig, rolig och eftertänksam pjäs om vänskap och döden.
