Alvaro och Ali delar lägenhet. Ali är en arbetslös skådespelare med lite för många historier i huvudet. Han försörjs av vännen Alvaro, en splittrad svensklärare som vill bli författare men som ständigt får sina manus i retur. En dag dyker Alex upp i deras liv, en ung kille i rullstol som berättar sig in i Alis och Alvaros vänskap på ett sätt som ingen av de tre riktigt är beredd på.
En pjäs om vår tids längtan efter autentiska berättelser och samtidigt en existentiell saga om skräcken att bli inlåst i en förtryckande dramaturgi. En berättelse om berättelser, om lusten att berätta och rädslan att bli berättad. Om viljan att berätta rätt och rätten att berätta fel. Om makten över berättelserna och berättelsernas makt över oss.
“Här pågår en livsdissektion [—] Men ingenting är vad det ser ut att vara. Det är skrämmande, det är vanvettigt roligt och det är bestickande.” (DN)
”Det är en stiligt och roligt konstruerad pjäs. Till synes en enkel ramhandling men som flera små och stora askar i varandra finns berättelser i berättelsen, som vecklar ut sig, vrider och vänder sig. Hela tiden överraskningar, ironier och nya lager. […] Författarna är flerbottnad, underhållande och utmanande.” (Nummer)
”Intrigen tar flera överraskande vändningar innan historien är till ända. Och hela frågan om autenticitet och författarinlevelse vänds upp och ner och skakas om ordentligt. [—] Alla som har kategoriska uppfattningar om vem som får skriva om vad, rekommenderas varmt att se den här föreställningen.” (Expr.)
”Med ”Författarna” lyckas Alejandro Leiva Wenger sätta fingret på med vilken obildad tafflighet Sverige fortfarande tacklar frågor som rasism och integration …” (SvD)
#skrivande #äkthet #rasism #vänskap
