Svensk titel: FLICKAN I SOFFAN
Jon Fosses nya pjäs har en märkvärdig och lågmäld intensitet. Berättelsen utspelar sig i ett rum där förflutet och nutid smälter samman. Scenen är en konstnärinnas ateljé där några tavlor blir utgångspunkten för de minnen som sätts i rörelse. Kvinnan, som är pjäsens huvudperson, håller på att måla en bild av en flicka som sitter uppkrupen i en soffa. Under arbetet med tavlan tar kvinnans barndom gestalt på scenen när olika karaktärer träder fram ur dunklet. I kvinnans möte med den flicka som hon en gång var blir hon tydlig för sig själv, och barndomens känslor av brist oförmåga och längtan tycks lika starka nu som då. Pjäsens repliker är som sånger eller versstrofer – rena och starka och rytmen i språket skapar en sällsam kraft i dialogen.
