Pjäsen är egentligen en version av Vi har en del att prata om men har fått sin egen ton av att Emma, som lever med sin pappa och sin farmor, har låtsaskompisen Harry som lånar sitt lätt absurdistiska språk från Harry Martinsons dikter. Ett möte mellan tre generationer, en lek med språkets betydelse, en fantasifull och vemodig berättelse om ett ensamt barn som finner tröst i litteratur och till slut når fram till dem som borde stått vid hennes sida hela livet. / Johan Bernander
