Ett drama i vilket scenerna växlar skenbart utan övergångar, så att blixtlika, diskontinuerliga tidsförskjutningar förändrar perspektivet på handlingen. Pjäsen utforskar den sexuella bindningen i och utanför äktenskapet parallellt med avståndet mellan generationerna. Fadern håller tal vid dotterns bröllop och avslutar med orden: “Om någon av er tror att ni en dag skall ärva mig kan jag bara säga: Glöm det: Det är mina pengar. Bara mina. In i döden. Skål.” En rolig, sorglig och nyskapande pjäs.
