Dramatiker: Mats Kjelbye
Ed har många tankar som aldrig riktigt tagit form och aldrig riktigt fått en egen plats att berättas på. Men nu får de bubbla ut. Ed är tio, tolv, fjorton, trettio år och låter märkliga och självklara drömmar, otäcka och roliga minnen, svarta och rosa känslor få haka i varandra; nästan som kedjan på hans gamla Puch Dakota eller kättingen till ankaret på havets botten. Fast krulligare. Någonstans cirklar han kring den stora katastrofen. Han har varit med vid en misshandel. Två om han räknar med den han själv blivit utsatt för. Det handlar om adrenalinet som rusar i en knytnäve och om tårar som strilar längs en blånad kind. Om offer och förövare. Maktberusning och förnedring. Men också om kärlek och saknad. Om ömhet i hjärtat och ömhet i käken och hur ont de gör. Så ont.
#våld #skola #kärlek