Av Magnus Lindman efter Barbro Alving.
Ett möte med Barbro Alving(1909-1987). Om hennes balansgång mellan det professionella och det privata. “Bang” som var folkkär och samtidigt banbrytande inom 1900-talets hierarkiska medievärld. Ensamstående mamma, sambo med en kvinna och helt övertygad om att världen skulle gå att förändra.
Klockan ringer i gryningen. Ändå var hon uppe till två i natt och skrev Käringen mot strömmen – krönikan hon borde ha lämnat för flera dagar sen. Det är hårt tryck på stjärnreportern Bang. Både utifrån – och inifrån henne själv. Det är 1950-tal och hon har just gått ur kyrkan, kämpar med sin ännu oskrivna biografi om förebilden Elin Wägner, sina otillräcklighetskänslor och alla uppdrag som ska hålla pantbanken på avstånd. Snart kommer hon sitta i fängelse på grund av sin övertygelse – hon är pacifist och vägrar civilförsvar.
Hon är jagad. Hon borde hinna mer. Hon längtar vilt efter lugnet i sin själ.
“Det här är stor teater” SvD
“Porträtt av Bang med stark igenkänning /…/ Magnus Lindmans manus är kongenialt” DN
“En finurligt flätad monolog” UNT
“Här kastas vi mellan förtvivlan, hopp, vansinne och storslagna drömmar” Arbetaren
