Colombine Teaterförlag

“SCENEN: Verandan utanför en gammal träkåk i Vieux Carré i New Orleans. På var sida om verandatrappan står en palm eller ett bananträd; utmed den låga balustraden krukor med geranier och andra färgglada blommor. Sceneriet har en atmosfär av olycksbådande åldrighet: till och med blommorna antyder överblommat förfall. Från Bourbon Street i närheten hörs raden av barer musikställen och glädjehus tuta ur sig musik och enstaka skrattsalvor. Mme Duvenet, en skör kvinna på sextiosju, sitter och gungar på verandan i augustisolnedgångens svaga, sorgsna glöd. Eloi, hennes son, kommer ut genom nätdörren. Han är en bräcklig man i slutet av trettioåren, en gänglig, asketisk typ med febriga mörka ögon.
Mor och son är båda fanatiker, och deras sätt att tala bär en antydan om poetisk eller religiös besvärjelse.”