”Scenen är ett öppet torg i starkt ljus. Det börjar med att någon snabbt springer över det. Sedan någon annan, från andra hållet, på samma sätt. Sedan korsar två varandra, på samma sätt, var och en på samma korta, oförändrade avstånd följd av en tredje och fjärde person, i diagonalen.” Så börjar Peter Handkes starka, poetiska pjäs som helt saknar dialog.
Många roller
