En bil har exploderat. En stad har förlamats av rädsla. Amor irrar runt i staden och gör sitt bästa för att smälta in. Han ska reklamera ett borrhuvud. Han ska ringa sina bröder. Han ska sluta stalka Valeria och ta hand om sin sedan länge döda mormor. Viktigast av allt: han får inte dra till sig några misstänksamma blickar. Men vad är ett normalt beteende? Vem är en potentiell gärningsman? Och hur många gånger kan Shavi ringa på ett dygn?
Under 24 intensiva timmar befinner vi oss i Amors huvud där gränserna mellan brottsling och brottsoffer, kärlek och kemi, fantasi och verklighet, blir allt suddigare.
Jag ringer mina bröder är en rolig och rasande uppgörelse med våra fördomar gentemot andra och varandra. /Jonas Hassen Khemiri
Sverige:
”Ensemble av guld” / SR Kulturnytt
”Slår knock-out på publiken” / Skånska Dagbladet
”Sitter som en smäck” /Aftonbladet
”Rappt och självsäkert” /Svenska Dagbladet
”Intensivt och dynamiskt” /Kristianstadsbladet
”Sprakande pjäs” /Dagens Nyheter
”Febrig och rapp” /Expressen
”Skådespelarinsatserna är briljanta” /Helsingborgs DagbladDanmark:
”Det er som alltid bid i den kreative, originale, uforudsigelige og skarpsindige Jonas Hassen Khemiri, den svenske litteraturs svar på Zlatan Ibrahimovic” – WeekendavisenEngland:
”That’s what makes Khemiri’s play so vital a watch – it’s ardent in its empathy and acute in its accusations. In fact, it lets an audience damn themselves. We never find out anything about the bomber. /—/ Khemiri invites us to sketch out a terrorist in our mind’s eye. Who exactly do you picture? Exactly.” – What’s on Stage
“The writer’s style is cryptic, yet still sharp and spiked with playful humour. When he charts a path along which isolation can turn into alienation, his play assumes its most urgent relevance. We know that terrorism is a modern nightmare that has many dimensions, but this thought-provoking production shines a different light on it.” – The ReviewshubTyskland:
“A mealstrom that you can’t pull away from.” – Rhein Main Presse
“Remarkably intense. Khemiri’s text is a puzzle of a haunted soul that gradually become a whole. It’s hardly possible to show more hauntingly how every act of terror awakens doubts and frears – but also repressed agression.” – Neue Westfälische
“An impressive plea against prejudice.” – Die GlockeFrankrike (spelades som en diptyk tillsammans med ≈ [ungefär lika med] våren 2026):
”en föreställning som är både magnifikt fulländad och samtidigt kraftfullt omvälvande och oroande. /…/ En föreställning som återger teatern dess funktion som agora. Fascinerande!” /Catherine Robert, La Terrasse
”Jonas Hassen Khemiris språk: livfullt, slagkraftigt, obevekligt.” /Culture First
”De två pjäser som spelas på Amandiers har samma effekt som en elektrisk stöt /…/ en humanistisk författare som dränker tidens förtvivlan i satir och ömhet.” /Philippe Chevilley, Les Echos
”Khemiris författarskap spränger konventioner och bryter ner stereotyper. Med en blandning av politisk satir och bitande humor använder han ett levande, fritt språk som vänder sig direkt till publiken.” /Radio France
”skapar utrymme för både oro och välgörande eftertanke” /Les Inrockuptibles
”en spegel riktad mot salongen, där en skugga av ett samhälle tecknas – ett samhälle som kategoriserar, stigmatiserar och tvingar människor att definiera sig som motsatsen till sig själva.” /Olivier Frégaville-Gratian d’Amore, Coups d’Œil
”Jonas Hassen Kheminis språk, som är performativt och lekfullt, är teater i sin renaste form.” /Marie-Laure Barbaud, M la Scène
”en diptyk som påminner om ett spegelslott och erbjuder en både oroande och fängslande spegelbild av vår tid. En fullträff!” /Laura Plas, Les Trois Coups
”Ett verk präglat av ett virtuost, fruktbart och mångfacetterat språk.” /Eric Demey, Sceneweb
”En litterär form som bjuder på både handling och avsikt, ord och tanke, och håller sin publik fängslad och fascinerad, utan att ge oss en enda sekunds andrum.” /Bruno Fougniès, La Revue du Spectacle
”Khemiris styrka och talang ligger i att ge sina karaktärer en komplex identitet som präglas av inre konflikter, som en kamp mellan hur man vill framstå och hur man egentligen är. /…/ Khemiris texter är ständigt i rörelse; scenerna avlöser varandra, möts och flätas samman utan att fixeras” /Jean-Pierre Thibaudat, Le Club de Mediapart
Läs mer om pjäsen på: Jonas Hassen Khemiris hemsida
Presentation in English: I Call My Brothers
