I en konstförenings lokaler har en grupp människor (läkare, företagsledare, konstnärer etc.) samlats för en förhandsvisning av utställningen ”Kapitalistisk realism”. De möts framför konstverken, pratar med varandra, går isär och omgrupperar sig i olika konstellationer. Konsten försvinner snabbt i bakgrunden – samtalen kretsar nästan tvångsmässigt kring personliga känslor. Och den utannonserade ”realismen” undergrävs alltmer. Med ett förhöjt, virtuost och minutiöst komponerat språk blir det som sägs (och ännu mer hur det sägs) alltmer absurt. När utställningen hotas av förbud avslöjas den intellektuella elitens maktlöshet.
Med ”Trilogi des Wiedersehens” fick Botho Strauss sitt definitiva (och internationella) genombrott. Pjäsen nominerades till Mülheims dramatikerpris och röstades fram till årets pjäs i tidskriftens ”Theater heute” kritikeromröstning.
Urpremiär 1977 på Deutsches Schauspielhaus Hamburg.
