Ett grymt komiskt 4-sceners-impromptu vari Thomas Bernhard ger sig möjligheten att i en rad dialoger kritisera det österrikiska folket och dess syn på samhället och institutionerna. Handlingen, eller snarare samtalen, utgår ifrån denne Claus Peymann – som var kontroversiell Burgtheater-regissör under Bernhards livstid, och satte upp ett flertal av Bernhards verk på scen – som lämnar en chefspost vid Stadsteatern i Bochum för en motsvarande post i Wiens Burgtheater, den anrika institutionen. De dialoger Claus Peymann för utspinner sig dels mellan honom och sekreteraren, mellan honom och författaren (Thomas Bernhard i form av ett “jag”) och mellan honom och chefsdramaturgen. Mitt i dagens Tyskland/ Österrike utspelar sig några vardagliga situationer under vilka dialogerna utvecklar sig, och på det mest dråpliga sätt avslöjar och hänger ut det moderna österrikiska samhället med sin historiska botten. Ingenting är heligt, allt ska fram, även Österrikes nazistiska arv får sina dråpliga kommentarer.
