En vanlig lördagmorgon i ett vanligt radhusområde så ringer det plötsligt på dörren hos Ellinor och Magnus. Utanför står Reine, områdets kuf. Han har ett brännbollsträ i handen, och han kräver att deras nioårige son ska komma och be honom om ursäkt. Det blir startpunkten på en händelserik helg som väcker både gamla och nya synder till liv, och förändrar familjen för alltid.
Glasäpplen blandar en stark form med vardagens vemod och skruvad humor. Det är en betraktelse över vår skoningslösa blick på det avvikande, vilka värderingar vi lämnar i arv till våra barn och vår längtan efter att livet ska bli något mer än det är. Genom att pjäsen berättar sig in i sina miljöer genom repliker är den möjlig att spela på vilken sorts scen som helst.
Pressröster efter urpremiären på Örebro Länsteater:
”Till synes enkelt avläsbar, men rikt mångbottnad så snart vi skrapar på ytan. /…/ Mycket att bita i.” / DN
”För mig doftar det av svensk klassiker när jag försöker summera vad jag har sett. /…/ Duus vet var han har oss, vi nutidens folkhemsinvånare.” /Länsradion/Kulturdelen
”Luften blir elektrifierad så att det slår gnistor /…/ Jag lämnar Örebro Teater med en önskan om att få återse karaktärerna och få se fortsättningen. Jag vill så gärna veta hur det gick för dem.” /NA
Den kan förstås göras med en större ensemble också.
