”Det gäller ju hela livet! Pjäsen hittar tydligt spänningarna och osäkerheten. … Vem är jag? Vem skall jag bli? Pjäsen har inget givet svar men markerar ett definitivt steg ut i självständigheten… Det blir möten över klassgränser, konfrontationer, upproriskhet och underlägsenhetskänslor. Sanningar ställs mot varandra.” Dalademokraten
”Tonen i pjäsen är ung, det distanserat granskande, tillbakablickande har inte hunnit ta plats i framställningen. I stället befinner man sig mitt i känslokaoset och tveksamheterna, nära dagböckernas och de förtroliga brevens upphetsade berättande om möten på skolgården, bråk hemma och spirande vänskap… En pjäs byggd för fantasier och spekulationer om vad som händer sedan, när man tagit steget från barndomen, med andra ord.” Falukuriren
