Boogie Woogie utspelar sig under fem år på 30-talet. Man talar om ’fonkis’ och 5 år senare är det inbördeskrig i Spanien och nazisterna hörs på radion. Man lever mellan hopp och förtvivlan. Som Raymond Stridh säger i pjäsen: ”Om det fanns någon som kunde förklara meningen med en tillvaro som den jag får hålla till godo med.” Boogie Woogie berättar om våra misslyckade försök att bli oss själva och våra tillkortakommanden i relationer. Och den gör det naket och skoningslöst, men också fylld av så mycket humor och ömhet, och djup sorg, att den pekar mot andra livsmöjligheter.
