“Att välja haremet som plats för en moralisk diskussion är djärvt och klokt… Genom att placera en blond, europeisk flicka – den vita Nur Banu – i seraljen ställer hon den kristna traditionen mot den muslimska, accentuerar likheterna för att ställa frågan om respekten för mänskligt liv… Den korta stringenta formen läggs runt frågan om ett mänskligt val, liv eller död, rätt eller fel?” (Expr) “En rik och lyrisk text om kvinnlighet och makt, om skillnader och likheter mellan kristet och muslimskt, men framför allt om hur kampen för det egna barnet korrumperar.” (SvD)
