“Pjäsen berättar om kvinnoföreningen Jösses flickors födelse och utveckling från 20-talet och fram till våra dagar. Men den berättar också om en rad kvinnoöden, dvs medlemmarna i föreningen, och deras liv och vardag. De är tvätterskor, hembiträden, hemmafruar och journalister.” (Aftonbladet)
“…till formen är den närmast en kavalkad av korta scener som belyser kvinnans ställning i hemmet och i produktionen. /—/ Perspektivet är för en gångs skull kvinnligt. Männen spelar ungefär samma roll som de dumma blondinerna i amerikanska filmer, och de snabba kasten mellan komik och sentiment gör pjäsen till en av de mest avväpnande…” (DN)
