En lyrisk komedi i en akt av Erik Satie, med musik av författaren.
“SCEN 1
Vi befinner oss i Baron Medusas arbetsrum. I rummet finns en stor, vacker apa, uppstoppad av sin husbondes egen hand. Apan är en stilig mekanisk leksak, som Baronen tillverkat för sitt personliga nöjes skull. Låt oss lyssna till Baron Medusa!
MEDUSA
Ah… är jag ensam, alldeles ensam?
(Han ser efter under alla möbler och går sedan och sätter sig vid sitt skrivbord.)
Jag älskar ensamheten, stillheten.
Minsta småsak stör mig. Krypningarna i skenbenen irriterar mig vansinnigt, hicka besvärar mig ganska mycket. Skorna är för trånga och blockerar lätt hjärnan på mig och gör mig stum, moraliskt alltså. Vad är det nu jag har på näsan? Så dum jag är!… Det är ju mina glasögon! Mina guldbågade glasögon!…
(Han bläddrar i en bok av enormt format.)
Får se nu… var var det jag var?
Får se nu… fem och tre: elva…
Jag lägger till fyra och drar ifrån sex…
två och sju: arton.
Ja, det stämmer…
(Funderar.)
Men för bövelen! Jag förlorar, jag förlorar sextiotusen francs! Det begriper jag inte alls… jag får ta det från början igen…”
#satie
