Colombine Teaterförlag

PjäserUpphovspersonerPremiärerOm ossEN

Don’t look back in angered

Dramatiker: KRISTIAN HALLBERG

12  Skådespelare
Barn & Ungdom
Från ca 16 år
Dokumentärt
Svenska

DON’T LOOK BACK IN ANGERED
The mental states of Gothenburg – 20 år senare
av Kristian Hallberg

”Jag var helt klart på min vakt när jag kom till Lövgärdesskolan första dagen. Men när jag stod där längst fram och tittade ut över klassrummet så tänkte jag – Fan, vad alla ser trevliga ut. Alltså, mycket trevligare än i Falkenberg. Och ingen enda ser beväpnad ut.”

Hur skulle du beskriva platsen du bor på? Som en kraftsång. En politisk motion. En ofärdig kärleksdikt.

För tjugo år sedan, hösten 2006, satte Angereds Teater upp pjäsen The mental states of Gothenburg av Mattias Andersson. Pjäsen baserades på intervjuer med tio slumpmässigt utvalda ungdomar bosatta i olika delar av Göteborg.

Nu kommer den fristående uppföljaren Don’t look back in Angered av Kristian Hallberg som även den bygger på intervjuer, men den här gången med personer från Nordost: Lövgärdet, Hammarkullen, Bergum, Hjällbo, Gårdsten, Rannebergen och Gunnilse. Människor som lever, går i skolan eller jobbar i Angered. Som blickar framåt, mot Angered. Som blickar bakåt, på Angered.

Rekommenderas från 15 år.

Urpremiär 28 september 2026 på Angereds Teater, i samarbete med Dramaten och Backa Teater

”en föreställning som verkligen inte tittar bakåt utan med frisk, egen blick och väl avlyssnade röster berättar om hur det är att leva i Angered idag” /GP

”ett mästerligt sammansatt potpurri av berättelser, scener och musikstycken” /KULT Magasin

”ett angeläget scenprojekt som ger både Angered och liknande områden en kärleksfull upprättelse. Lite som om refrängen lyder: Don’t look back, play it forward!” /SVT Kultur

”varm och rörande” /Aftonbladet

”Här finns mycket att hämta om glädje och sorg, kamp och drömmar, möjligheter och motstånd.” /Kulturbloggen

”Föreställningen genomsyras av en vilja att förändra bilden av området och en uppmaning om att lyssna och mötas. Budskapet är helt kongenialt med tilltalet och teatern som uteslutande sker i ögonhöjd. På slutet bjuds publiken in till en kollektiv skogspromenad genom ett nedsläckt scenrum. Det är en smått storartad upplevelse” /DN