En storslagen helaftonspjäs om att glömma, om krig och kärlek och om att berätta.
Under nyårsfesten vid havet, på bussen, över bron, genom sjukhuskorridoren, i simhallen och matbutiken, korsas några människors öden och flätas samman. Här möter vi sjuksköterskan som hjälper de egna men hatar de andra, kvinnan som hugger sönder grannens vattenrör och pappan som skrämmer dagisbarnen. Vi möter det unga paret som vill vara normala, farmodern som klär sonsonen i uniform, vaktmästaren som inte kan simma och kvinnan som drömmer om och om igen. Alla bär de på sin historia och ställs inför avgörande ögonblick som förändrar allt. För vad händer när hjälten i en berättelse blir antagonisten i en annan? Och hur berättas våra historier vidare?
Pjäsen undersöker hur berättelser transformeras så att den faktiska händelsen förvrängs, medan känslorna är intakta. Inspirationen hämtades i Ivana Mačeks forskning om transgenerationell överföring av krigserfarenheter. Men också ur de flodvågor av information, berättelser, fakta och tyckande som dagligen sköljer över oss. Resultatet är en kollektiv ögonblicksskildring av en katastrof.
