Sedan sex år tillbaka spelar teaterensemblen dagligen fabeln “I djurens rike”. Men nu ska ett nytt verk iscensättas av en ung, geniförklarad, manlig regissör. Trots att ingen gillar pjäsen undrar alla vilka som ska få vara med. Oron sprider sig och arbetslöshet hägrar för den som inte lyckas kvala in och få en roll som pepparkvarn, stekt ägg, rostad brödskiva eller ketchupflaska. Den nya showen rubriceras som en modern liknelse om världens undergång.
Schimmelpfennigs galghumoristiska och djupt sorgliga komedi om livet i kulisserna, skildrar priset skådespelare får betala för att förställa sig i fåfängans djurpark, och maktmekanismerna och det giriga trånadet efter friskt blod i teaterbranschen. De får hålla till godo med de roller som erbjuds, frågan är om det blir något utrymme över för konsten. De osäkra arbetsförhållandena hotar att göra skådespelarna till en del av det beryktade prekariatet.
“Schimmelpfennigs pjäs riktar en cynisk klackspark mot samhällets och teaterns banala hierarkier.” /SR Kultur
“Det är en tragikomisk metaföreställning som jag tror att många nog kan relatera till – rädslan att förlora jobbet och därmed ibland också en del av sin identitet, och vad som sedan ska hända då man kanske inte har något nätverk eller vidare plan.” /Kulturbloggen
“Pjäsen innehåller lager på lager som får korrespondera med, och spegla, varandra. Det är smart gjort och ger stora möjligheter att skapa tolkningsramar.” /SvD
