I pjäsen lever fem biståndsarbetare gott på sina höga löner, de går på cocktailpartyn och spelar tennis i ett land där det pågår inbördeskrig. Samtidigt försöker de bedriva olika biståndsprojekt. Men i en av skolorna är vattnet förgiftat av arsenik, och pengarna räcker inte till att rena det – så barnen får undervisning, men riskerar samtidigt att bli förgiftade. I en annan skola är böckerna i blindskrift, trots att eleverna ser – eftersom anslagen gällde för funktionshindrade barn.
Saalbach undersöker, vad som händer med människor som åker ut i världen med goda intentioner – men också av karriärs – och äventyrslusta – och som får se projekt slå fel, och tvingas att ljuga, förtiga och kompromissa, eftersom de har intresse av att upprätthålla systemet för att få behålla sina jobb. Pjäsen handlar om svårigheterna att navigera i det kaos som uppstår, när man inte längre vet vad som är rätt eller fel.
“Rött och grönt har drag av Strindbergskt kammarspel. Pjäsen är en nutida spöksonat med sammansatta och sargade gestalter.” /Nummer.se.
“Aha-upplevelser kommer med jämna mellanrum och Saalbach syr snyggt ihop den första scenen med den sista.” /SvD
“Man skäms inför varje ny pinsam vit arrogans, som om man själv stått för den. Skrattar man – och det gör man trots allt – så fastnar också det i halsen. För det är beska sanningar som serveras.” /DN
