“Pjäsen utspelar sig på en intensivvårdsavdelning för spädbarn och har sin utgångspunkt dels i mina egna erfarenheter när min dotter låg på en sådan avdelning innan hon dog, dels i fallet med barnläkaren som det stod om i tidningarna, som blev dragen inför rätta för dråp.
Det är en pjäs som diskuterar frågan om liv och död.
Tack vare teknik kan vi ju uppehålla liv på konstgjord väg och en ny moralisk frågeställning har uppstått : Hur drar vi gränsen för vad som är naturlig
död och vad som är dödshjälp? Var går gränsen? Vem sätter den? Vem bestämmer vad som är ett värdigt liv?
Kan vår vilja att rädda liv till varje pris också leda till grymhet?
Och samtidigt, kan någon ha en åsikt om huruvida en annan människas liv är värt att leva?
Det är en stark pjäs som kan bli mycket gripande på scen. Jag har fått mycket positiv respons från de få som jag har låtit läsa den.
Det är ju en viktig fråga, inte bara när det gäller spädbarn, utan också gamla människor, eller gravt handikappade.
En fråga som de flesta människor kommer i kontakt med på något vis under livet även om de aldrig har varit i närheten av den situation som jag var med om, eller som föräldrarna i pjäsen är med om.” / Mia Törnqvist
