En pjäs om psykisk sjukdom, mystik och makt.
Angela får hembesök av psykiatern Valter och läkarstuderanden Krister.
Valter går nästan genast ut till kiosken på ett kort ärende men återkommer inte. Medan de väntar leker Angela en katt- och råttalek med den unge ovetande Krister. Har de kommit för att hjälpa en akut psykotisk fd patient till Valter, eller har Angela och Valter haft ett förhållande, är Krister medlurad för syns skull, för att Valter inte vågar möta Angela ensam? Valter är Kristers stora förebild men känner han honom egentligen? Vad menas med psykisk sjukdom, vad vet Krister egentligen om det område där han liksom Valter vill bli en auktoritet? Förstår han någonting om mysterierna bakom sina egna ord? Ju mer pressad Krister blir, desto mer tvingas han göra Valter till sin store hjälte och vara hans ställföreträdare tills han kommer tillbaka, och ju mer Krister liknar Valter, desto fler punkter trycker Angela på för att avslöja att han egentligen är en osäker liten pojke som inte vet någonting om livet eller existensen. Vem som är galen och vem som är normal handlar i Vak om makt, och om ordets makt. Kanske det är själva makten som är galenskap? Vad är i så fall värst, maktens galenskap eller den galenskap som inträder när ingen har makten? Är Angela lika galen som den makt hon gör uppror mot, om hon själv försöker ta makten? Angela inser till sist att Krister inte är Valter, att barmhärtigheten måste segra, och att någon måste offra sig för att galenskapen inte ska segra, även om denna någon är den friskaste.
/Måns Edwall
