I sin nya pjäs diskuterar sir Arnold Wesker hatet och våldet och deras åverkan på individ och samhälle. Diskussionerna gestaltas sceniskt på flera nivåer och i skiftande miljöer. Främst i en välsituerad familj, där den åldrade modern ängslas och våndas över antagonismen och hatet mellan sina bägge söner. Men våld och hat debatteras också av återkommande talare i Speaker’s Corner. Allt interfolierat av bombkrevader som hörs allt närmare.
Det är en pjäs som strålar av vishet och insikt; listigt uppsluppen i kompositionen, vilket märkligt nog förstärker allvaret.
Det slutar i något som liknar ett credo. Mänskligheten är månne oupplösligt behäftad med hat och våld, men vi får aldrig låta historierna om detta tystna.
