En pjäs om samhällets syn på våldtäkt. Är vi lika inför lagen? Män och kvinnor, killar och tjejer? Inför våldtäkten, är vi lika? I fall där ord står mot ord, segrar den som vinner mest i trovärdighet i rätten.
Men trovärdighet vad är det? Sunt förnuft, moral, värderingar? Vems värderingar? Kan mannen och kvinnan ha samma syn på våldtäktsbrottet?
I våldtäktsmål saknas nästan alltid både vittnen och bevis. Att sexuellt umgänge förekommit burkar inte råda nåt tvivel om, men om det skett frivilligt eller inte, det är svårare att avgöra, i alla fall att bevisa. Man kan känna på sig att vad som hänt, man kan tycka att det är klart som korvspad, men det ska bevisas – utom varje rimligt tvivel. I brist på vittnen och bevis är det viktigaste verktyget rättens besitter sin kunskap i att bedöma de inblandades trovärdighet. De inblandande är målsägande, i 99,9 procent av fallen en kvinna och de anklagade, i 99,9 procent av fallen en eller flera män.
Hur avgör man en persons trovärdighet? Hur ser en en trovärdig person ut? En man en kvinna? Styrs trovärdighetsbedömningen av personers kön, ålder, ideologi, religion, sexualitet, rättsfilosofi och ursprung? Spelar det nån roll vem som ställer frågorna och kan ordningen påverka uppfattningen och tolkningen av svaren? Ja, naturligtvis. Vårt rättssystem styrs och har styrts av den manliga synen på sexualitet. Det ligger ett tydligt tolkningsföreträde till förmån för den manliga trovärdighetsbedömningen. Det kan inga nya lagar i världen ändra på. Det vi måste göra är att medvetandegöra alla inblandade, bland annat oss själva, om med vilka ögon vi ser och vad de ser och inte ser.
“Modigt om brott mellan lust och fasa…formulerar en mängd frågor…” /DN
“Sylvass pjäs om våldtäkt” / Sthlm City
