Anita, Madeleine och Susan är alla spekulanter på ett rum, där man, enligt utsago, kan förverkliga sina vildaste drömmar. Det är bara det att ju mer pregnant de lyckas formulera sina avsikter, desto vagare blir sammanhangen. Såväl rummet som identiteten glider undan, fragmentariseras och ter sig allt mer upplösta. Det verkar omöjligt att få reda på var eller vem man är, även om det är ett lockande projekt. – ”Men du är ju patetisk. Om du nu skulle få välja helt fritt, vara vad som helst, då vill du vara du.” Till slut, sedan situationen blivit klaustrofobisk, öppnar sig nya möjligheter i ett rum intill.
