En ensam man, en livstid av minnen, ett sista steg.
Ibland såg man honom dansa skildrar en man som inför sin 70-årsdag konfronteras av sitt förflutna. Han har tappat kontakten med sina barn, sina vänner, sin hund – och kanske också med verkligheten. Monologen väver samman fragment av minnen, drömmar och dans i en berättelse som rör sig mellan självömkan, vrede och insikt.
Monologen lyfter teman om social isolering och känslan av att samhället inte längre har plats för en. Den berör också den växande skaran av män som känner sig marginaliserade – en grupp som utgör en grogrund för både bitterhet och extremism.
Urpremiär 2015 på Esperantoscenen i Göteborg i samarbete med Teater DOS i Karlstad.
#åldrande #ensamhet #minne
